ständigt analyserande

Nu orkar jag inte längre...

Jag är slut hela jag. Slut i kroppen och slut i huvudet. Behöver sova. Sova hela helgen.

Klarblå himmel och varmt. Konstigt nog fryser jag, sitter på balkongen med joggingbyxor och en tjocktröja. Fast möjligtsvis kan det bero på att jag trivs så bra i de kläderna. Dagen har varit både lång o kort på samma gång. Vaknade och fick ett samtal om att komma till skolan tidigare. Inte allt för pigg var jag tvungen att göra som mina vänner ville så att vi blev klara med arbetet vi ska redovisa i morgon. Sagt och gjort, jag åt frukost, duschade och satte mig i bilen för att köra till skolan. Väl där var inte stämningen på topp direkt ;) Det förekom viss tendens till stress om jag får uttycka mig så. Efter att ha skrvit klart arbetet bar det av inåt stan o Sara lämnades av. Så skulle jag o min andra Sara skriva ut hennes arbete på biblioteket men det lyckades inte allt för bra. Datorn ville inte o Sara blev ännu lite gladare :P. Vi körde slutligen till Viby och efter mycket om och men fick jag komma in i huset. Vi gjorde mot våran vilja till slut en liten kort analys av observationen och så plötsligt var klockan halv tre och jag var tvungen att bege mig mot stan för en anställningsintervju. Jag ville och skulle ju hälsa på min Anna men eftersom Sara slutligen släppte in mig så blev tiden lite väl knapp. Jag parkerade så åter utanför biblioteket och letade mig in bland husen för att så träffa teamchefen. Allt gick bra tror jag och hon skulle ringa mina referenser och höra så att allt var ok. Så om allt går som det ska, har jag inom det snaraste skaffat ett nytt extrajobb. Underbart!

Så var jag och handlade och nu sitter jag som sagt här på balkongen och lyssnar på musik. I kväll borde jag som vanligt ta tag i allt sista arbete, men ja....Orken finns inte längre.
Även om dagen har varit bra så har jag mått konstigt idag. jaja, kvällen återstår att se vad som väntar.

Jag fick ett jävulskt sjukt samtal för en stund sedan. Och kära stackars människor jag blir inte knäckt, men fy fan vad jag tycker synd om dig/er. Shit, vilken normal människa beter sig så? Patetiskt, sjukt helt enkelt. Helt sjukt.
Vad ville du få ut av det egentligen? Göra mig sårad, ledsen, "knäckt" som du kallade det???
Hmm ja, världen är sjuk.

Jag skulle gjort mycket i kväll, mycket skolarbete, men va blev det av det??? Ja Lina :)

Om 1 och en halv vecka har jag lägenhet :):):):)
Det ni mina vänner     ♥    ♥    ♥

Helg eller vecka kan denna sammanfattas som. Var i skolan en timme i måndags och så inget mer. Engagemang Lina? Det har i alla fall hänt mycket och långhelgen avslutades med ett välbehövligt arbetspass.

Jag är förvirrad. Vet inte vad jag vill eller känner. Vill vara själv, stark och självständig. Förbud jämtemot vilja, vad är starkast? Tveksamhet och spänning blandas med ren och brutal livrädsla! Skräck för hur mycket jag orkar med. 

                                              ♥        ♥        ♥       ♥        ♥        ♥


    

The simplicity of my soul, is in fact, no simplicity at all. For within it. My feelings to you call. In words they cannot be placed. My soul is roaring since we eachother faced. To say I love you, would not be fair. Neither to say that I care. Understatements of my souls feelings it is. How much easier to show you with a kiss. But that I dare not do. For deep within, I know I can not have you. So as simple as it is to say that I love you and such stuff. Just as complex it is, for it would not be enough.

Roadtripar, fester, partaj ute i bushen och bilkörning har de senare dagarna bestått av. Mycket skratt och roligheter som bara vi kan lyckas med. Och jag som skrek skyhögt när ett rådjur höll på att springa in i bilen när JAG körde i natt. Fy tusan vilken tur vi hade denna gången. Sen sover jag som aldrig förr, gick alltid upp innan nio förr bara några veckor sedan men dessa dagarna har jag inte gått upp förrän runt halv elva. Fast det har känts sjukt härligt för jag är jätte pigg på både dagarna o kvällarna! Den sidan av Lina skulle minsann Martin ha sett. Jag faller in i någon lustig trötthet så fort jag kommer upp där. Måste vara luften eller nått ;)

Idag är det ju deppigt väder för tre hundra procent ute, ösregnar o alldeles grått. Min Lina deppar inte, för hon städar o får fint. Så småningom ska hon besöka sin kära Milla när det slutat regna och under tiden ska hon roa sig med en roadtrip :)
Jag har verkligen städat i ordning på hela mitt rum, ja allt som är mitt i lägenheten, nu blir mamma glad :) Men resväskan tänker jag inte packa upp för den kan lika väl ligga som den är till mindre än två veckor då jag flyttar in i mitt eget boende!!! Åhh jag längtar. Det kommer blir så sjukt underbart att bo själv och få bestämma allt alldeles ensam.

Om jag hittar kabeln idag så ska jag lägga in mina bilder från min 23 dagars långa tripp till Piteå och Vidsel. Vi får väl hoppas på ett positivt resultat i sökandet!
Ha en skön lördag gott folk, och skit i skolan nu för nu är det nästan sommarlov! Det är min filosofi :)

Jag har fått en ny chans, ett alldeles nygjort klippkort. Ett orört, rent och vackert klippkort har jag fått. Undra hur jag ska lyckas förvalta det på bästa sätt?





Det finns människor här på vår jord
som vägrar att tro att när kärleken dör
finns det inte längre någonting att sträva emot
men sanningen ska fram & det är ärliga ord
när jag säger att det kommer att gå över
kommer att bli bättre kompis om du bara försöker
varför leva livet med saknad och ångrer
öppna ögonen & ta sen dan som den kommer
låt inte livet segla förbi
utan fyll ut dina drömmar och sen lev ut ditt liv
alltid leva dan som om de vore den sista
till jorden förintats och rosorna visnar
jag har varit med om eleende till eleende
men har nu hittat solskenet och lever för ett leende
du kan göra allt, allting om du vill
varje liv har en mening det är dags att hitta din.

Så landade jag slutligen hemma strax före elva igår efter att flygledningen på Arlanda var tvungna att strejka just när jag skulle hem. Men allt löste sig och jag kryp så småningom ner i min kära älskade egna säng. Idag skiner solen för fullt i min älskade hemstad och ALLT, precis allt är utslaget. Det är så fint och det luktar så gott. Jag hör fågelkvitter och glada barn hela tiden. Underbart kallar jag det!

Inte nog med det, jag har hälsat på i den lyxigaste ettan i världen. Närmare bestämt den som min kära Camilla numera har tagit och bosatt sig tillsammans med sin kärlek. Snacka om snygg lägenhet! På tal om lägenheter så ska jag strax iväg och titta på min egen som jag flyttar in i om två veckor :) Jag funderar och tittar på allt som jag redan har och undra om saker egentligen kan kännas bättre?

Sedan är jag evinnerligt tacksam för mina tre veckor och att min extrafamilj har öppnat sina hjärtan och tagit i mot mig så väl som de gjort! Ni har en plats av guld i mitt hjärta för alltid kära vänner!

Nu ska jag iväg,
hej svej och njut av vädret.

By the way, PÅ ONSDAG VANKAS DET UTGÅNG! Och förfest på en nybyggd altan, wunderful!!!

Ju att tillägna ett stort tack till min kära rumskamrat som slutligen slutade woffa sig och gjorde min presentation snyggare än någonsin :)

Doftar jag tydligen i mitt hår och höll på att bli ihjäldragen av barn när jag så slutligen skulle säga hejdå och ta förväl av praktikplatsen. Min sista dag var då till ändå och nu väntar en timmes SNABB packning sen ska vi åka hem till kära familjen Norén.

Idag fyller en människa som står mig väldigt nära 19 år. Jag är ledsen att jag inte kan dela dagen med er men vi får ta det när jag kommer hem istället! Grattis gumman min!

Jag längtar EXTREMT mycket efter er alla! Det börjar nästan pirra i magen nu av att jag snart får se er igen!

Min vän sa något som fick mig att tänka denna kvällen. Att innerst inne, långt ner i mitt hjärta är det bara jag som vet. Det är bara jag som känner och jag ska följa min känsla försiktigt. Försiktigt som över en ostadig bro ska jag vandra för att någonsin ta ett steg över bron. För att våga ta ett steg framåt, framåt och djupare ner i hjärtat.
Ingen, ingen annan än jag vet vad som är rätt. Men det gäller att vara väldigt varsam för att om jag trampar snett kan allt falla samman ännu en gång.
                                  


                                     

Ikväll är en ledsamhetskväll. Jag vet inte vart det började eller var det kom från. Mina aningar har jag dock men vad som utlöste det var nog en kombination av allt. Jag känner mig leden och ensam i kväll. Hur är det möjligt? Hur kan jag känna mig ensam i en värld full av underbara människor? Vad är det mörka, tunga, ogenomkomliga som lyckas mörka ner min själ?
Jag känner mig bokstavligt hjälplös, som om jag varken kan komma och hjälpa er eller blir hjälpt. Jag kan inte få krama er och jag kan inte känna er glädje hos mig.

Om du någon gång känner för att gråta,
ring mig.
Jag kanske inte får dig att skratta,
men jag kan gråta med dig.
Om du någon gång vill rymma,
ring mig.
Jag kanske inte kan stoppa dig,
men jag kan rymma med dig.
Om du känner för att prata med någon,
ring mig.
Jag är bra på att lyssna.
Om du tänker hoppa,
så tänker jag inte stå där nere och ta emot dig.
Jag tänker ta din hand och säga;
hoppar du, så hoppar jag.

Jag är verkligen beredd att göra allt för att få ha er hos mig så länge jag kan! Snälla, lämna mig aldrig!!!

Den här tände jag på på valborg :))) hahaha
Idag har jag hunnit med mycket. Var med barnen och badade i skolan, så var jag med på konferans. Kom hem, ringde Baloo och gick på stan, tränade och lagade underbart god mat. Dessutom hann jag med en grundlig titt av Ikeakatalogen också.
Jag längtar verkligen nu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Saknar er älskade vänner!

Är nog något av det mest värdefulla man kan göra för sina vänner.
Att finnas där och lyssna betyder mer allt annat tycker jag.
Hur får man folk att bli glada?
Vad gör man för att bli lycklig och hur lär man ut till andra att bli lyckliga? Vad är lycka egentligen? Kan man definera lycka? Jag vet inte om jag själv kan beskriva vad lycka är. Ärligt talat så vet jag inte om jag själv är lycklig, för jag vet inte hur man ska vara då. Är lycka ett speciellt tillstånd av välmående eller betyder lycka även motgångar ibland? När jag är ledsen, kan jag samtidigt vara lycklig?

Jesus så krångligt, jag ska försöka njuta av livet i alla fall :)
Och finnas,
finnas för er,
Ni som jag bryr mig om!
För er ska jag alltid finnas,
hoppas ni vet om det!

Tyst och stilla flyter eftermiddag fram, tyst och stilla flyter också livet fram.

Jag har länge varit mästare på att längta, på att alltid ha något annorlunda framför mig, ett äventyr på gång inom snar framtid. Det har rent av varit något av min överlevnadsstrategi att längta efter framtiden. Det har på senaste tiden slagit mig att jag inte vill leva efter den strategin. Jag vill inte längta hela tiden. Istället ska jag försöka att glömma helt enkelt. Jag ska försöka vara närvarande i det jag för stunden gör, det som just nu händer runt omkring mig. Att inte planera så mycket för framtiden. Att försöka se det positiva i det som sker just nu. Leva i nuet helt enkelt. Det är verkligen inget lätt åtagande för någon som ständigt lever minst fem år framåt i varje beslut hon tar. Men samtidigt tror jag att det är nödvändigt för mig att försöka stanna upp och tvinga mig själv att vara i den tanken och den situation jag befinner mig i. Jag ska försöka att sätta upp lite nya livsregler som jag tror att jag eventuellt kan uppfylla, eller i alla fall sträva efter. Hur dessa ska se ut vet jag ännu inte och när jag kommer på det tror jag inte heller att det är något jag kommer att skriva här. Livsregler bör man hålla för sig själv tycker jag. Det är livsnödvändiga personliga åtaganden som faktiskt ingen annan behöver veta om.



Att se på någon man tycker om, att bara se personen le och att kunna titta in i ögonen är en ganska fantastisk känsla tycker jag. Att få känna samhörighet och dela glädje tillsammans ger mycket. Jag tror knappast att det spelar någon roll vad personer i min närhet gör, för det är väldigt sällan jag skulle kunna sluta tycka om dem i vilket fall som helst. Jag fäster mig alldeles för mycket för lätt. Att ta avsked är nog något av det värsta jag vet faktiskt. Det är inte bara själva avskedsstunden som är jobbig utan det faktum att jag har svårt för att släppa den känslan sedan. Jag orkar inte tänka på att jag kanske inte träffar människorna igen på väldigt väldigt länge. Jag älskar att umgås med folk men avskeden gör det så mycket värre. Jag längtar hem och saknar alla så väldigt mycket men jesus vilket känsla att åka härifrån denna gången. Att veta att det nog dröjer länge innan jag träffar några av er igen. Innan jag över huvudtaget träffar någon här uppe. Ussch jag hatar den tanken. En tanke som får mig att vilja slippa, att bara vara hemma nu och kunna stänga av saknad. Jag vet att jag behövde denna resa väldigt mycket även om det är svårt att tro och jag inte visar det så väl så ger denna tid mig väldigt mycket. Som ett avstamp till vad som väntar. Men att ha människor jag tycker om hos mig här på dagarna och så behöva skiljas för lång lång tid...jobbigt. Samtidigt vet jag att det är ett måste. Det enda rätta. Även om jag ALLTID kommer att tycka om så gör bara tanken på att kanske aldrig ses igen mig otröstlig.

                                                 
Valborgskvällen blev lyckad. För första gången på tre år fick jag faktiskt se en brasa på valborg, och inte nog med det, jag fick tända den. Vi tillbringade kvällen hos Tobbe framför grilleld och majbål tillsammans med många smått lustiga Vidselbor. Jag kände mig nöjd med kvällen som till ära sköljdes ner med några fantastiskt goda Aquatini melon. När solen änteligen hade gått och lagt sig (vilket är rejält mycket senare än hemma hos oss här uppe) så stod Lina klar för att tända brasan. Sagt och gjort, med hjälp av diesel, tändstickor och lite papper invigdes våren. Jag älskar allt vad levande ljus heter och för er som förstår så älskar jag alltså också majbrasor. Jag satte mig i en snöhög och njöt av den vackra elden, pratade med trevliga människor och var nöjd. När klockan slög tolv blev det så min födelsedag och efter lite "små" argumentationer så måste jag nog erkänna att Martin var först med att gratta. Några sekunder efter så ringde min kära Milla och inte allt för många andetag efter ringde söta Anna. Jag var helt plötsligt en siffra äldre. Undra vad det betyder i verkligheten? I alla fall så känner jag mig redo för vad som komma skall. Min dag inleddes av pitmåls "ja mår hon leva..." och telefonsamtal från mina nära och kära. Så dukades det upp till kalas och Turids enormt goda tårta stod på tur. Senare begav vi oss i bilen till lägenheten där vi samlades lite folk, lite drickbart och ett par gittarer framför en grillplats. Mysig avslutning på min 19 års dag. Jag får nog ursäkta för vissa samtal som gjordes senare den kvällen :)

Jag längtar till framtiden nu. Jag undrar så mycket hur den kommer bli. Hur den närmaste framtiden kommer att se ut. Hur jag kommer trivas i min lägenhet i sommar och hur det kommer kännas i höst när jag inte har så mycket extra pengar att leva av. Hur kommer det kännas att plötsligt bo helt själv? Enormt skönt tror och hoppas jag. Ensam hoppas jag att jag slipper bli ;)

Jag saknar havet, vågornas härliga brus och den varma mjuka sanden mellan tårna. Jag har både bil och körkort i sommar, så underbart och så många härliga turer som väntar oss kompisar :)

                                   
                                      
                                                  
                                                             Tack för att jag har er!