ständigt analyserande

Idag ska jag skriva på ett atbete om epilepsi. Hade jag varit effektiv hade jag kanske fått det klart idag men ja vi får väl se hur det går med den saken. Effektiv är kanske inte rätt känsla på hur jag känner mig direkt.
Faktum är i alla fall, JAG BÖRJAR MÅ BÄTTRE. Det känns som om jag börjar bli lite stabilare och panikångesten kommer inte lika ofta som när jag blev inlagd. Jag känner mig lugnare även om tröttheten fortfarande är enorm. Det är tur att jag har självdiciplin nog att ta mig upp ur sängen, med viss påtryckning av personal :P
Nu sitter jag här med 1,5 timmar till lunch och skulle få något vettigt gjort.

I morgon mina vänner då ska jag träffa er! Då ska jag med mina älskade klasskamrater till Lund. Det ska bli jättehärligt att träffa er, fast vet ni vad? Jag är väldigt nervös. Vad kommer alla säga, eller snarare tänka? Vet alla? Hur ska jag bete mig? Som tur är blir jag hämtade av min älskade vän som följer mig hela dagen. Och älskade saror, lämna aldrig mig ensam för då blir jag rädd.

Nej åter till skolarbete. Nu har ni nog håltimme i skolan. Hoppas religionen gick bra och Sara, om du var där. Skicka över anteckningarna till mig sen nån dag så är du kär.

I morgon ser jag många av er.
Och Anna får jag träffa på lördag. Om du läser här, snälla kan du ringa och boka antingen bowling eller laserdome mellan kl 1700-1800 på lördag för cirka 12 personer? Jag skickar ett sms också tror jag bestämt :)

Var rädda om er <3

Jag har socker enda upp i halsen nu. Men ja energi måste man ju hämta någonstans ifrån om man inte har någon egen. Och jag ljuger inte om jag säger att jag kan sova 15 timmar per dygn nu om dagarna. Men det är väl det som kallas återhämtning, att komma tillbaka.

Idag har jag faktiskt gjort något. Jag har varit i stan. Först med Roger och sedan själv. Jackletandet tog nog kål på den stackaren (och mig). Men nu sitter (eller ja, ligger) jag här med en glänsande ny vinterjacka, nya skor, väska och morgontofflor. Det räcker långt och var allt för idag. Resten av dagen ska jag tillbringa här i min älsklings härliga soffa under mitt varma täcke.
Magen mår lite bättre nu, både min och din. Skönt.

Jag uppskattar att vara hemma. Nu i alla fall, det är något jag inte brukar kunna göra. Jag brukar normalt sett på panik av att inte göra något men nu känns det som att jag kan tillåta mig att koppla av, ja sanningen är att jag inte orkar så mkt annat.
__________________________________________
Inlägget skrev jag i lördags men eftersom nåde internet och blogg.se bråkade med mig så ville det inte sig att det blev publicerat!

Nu börjar jag känna mig tom, inte bortglömd för det vet jag att jag inte är. Men allt accepteras så snabbt och går in i sina vanliga gång igen, med eller utan mig eller dig. Uppmärksamhet, orka söka det Lina? Varför inte bara sluta tänka så dumt.
Jag har en idé i alla fall, jag vill följa med till Lund när det nu är ni ska dit, nästa tisdag va?? Det vill jag ju inte missa. Det känns tråkigt idag, jag har inte hört av någon. Hoppas ni har det bra där i skolan, hemma eller på jobb.
Finns här för alltid!

Kramar

Sitter nu i biblioteket. Skulle ha tid för studier hete det, men orka studera när jag knappt orkar hålla  mig vaken. Det oroar mig fortfarande hur sjukt mycket jag kommer att behöva ta igen och det är jobbigt att jag inte har dator som hemma så att jag kunde skriva lite arbete på dator.
Men ja, tack för att ni finns och stötar mig älskade vänner <3
Tänker även mycket på min pojkvän och är chockad. Finns för dig natt som dag, genom var steg du tar. Vi skulle behöva komma iväg sen du och jag, åka någonstans och samla kraft båda två!?

Nu ska jag försöka läsa litegrann innan lunch.
Ta hand om er!

När det kommer till att handla om liv och död, då får allt annat plötsligt en mycket mindre betydelse än vanligt. I alla fall för alla andra. Då handlar det om omtanke och omsorg. Det uppskattas väldigt mycket men för mig handlar det fortfarande om skola, vänner, familj och jobb. Allt jag missar. Det är väldigt hårt att behöva inse att jag efter alla dessa års kämpande måste släppa lite på mina krav. Åh jag vill verkligen inte förlora på skolan och allt som har gått så bra innan, trots allt. Trots att hur djävligt det än har varit har jag gjort allt för att inte behöva släppa skolan. Varför kan man ju fråga sig, varför värdesätter jag skolan framför min egen hälsa, framför mitt eget liv? När kroppen inte orkar mer, då värdesätter jag fortfarande allt som skulle varit i en normal värld.

Men nu har jag slutligen kanske, kanske fått inse att det inte har så stor betydelse längre. I alla fall inte att hinna med allt. Jag kan inte hinna med allt, jag har insett att det inte går längre. Jag är för tom för att orka kämpa längre.
Det känns som om andra håller mig uppe. Det känns som om andras styrka bär runt mig. Utan dessa som höll om mig, nära eller långt ifrån, skulle jag inte orka hålla mig uppe. Men det är svårt, jag vill något annat än vad min omgivning vill.

Var inte oroliga. Vi fixar allt det här tillsammans.
Ni vet väl hur stark jag är? Och hur starka ni själva är?!!!
Jag lämnar er aldrig!
Snart blir allt bättre älskade vänner.
Nu ska jag tillbaka.

TÄNKER PÅ ER HELA TIDEN, TACK FÖR ERT STÖD!
Jag kanske inte orkar skriva så mycket men era ord värmer så mycket ska ni veta!

<3

Ja så var det ju det. Prov igen. I morgon och nästa dag o nästa vecka o hela månaden.... Och jag sitter här. Så jäkla löjligt. Allt är löjligt. Jag vill inte mer med skolan längre. Det är för mycket. Och inte nog med skolan. Nej då har jag alla mina jävla tider jag ska passa och det är ju inte för att jag mår bra direkt. Jag brottas varje dag med att orka gå upp och ta mig i väg iför dagens övningar. Plötsligt kan det gå från inget till allt eller tvärt om. Från inlåsning till frihet. Från panik till gråt eller glädje.

Jag varken vill eller orkar plugga mer. Och jag kan inte vara borta fler dagar. Så jag stänger datorn, tittar på tv och sturntar i att plugga. Skolan är inte hela världen. Jag ska ju ändå inte läsa vidare direkt  och vet inte vad jag vill göra så varför bry sig just nu? Nej jag orkar inte.

Mycket negativitet i en stressa värld.