ständigt analyserande

Det nya glada livet rasserades ganska snabbt och blev en deppdag. En riktig deppdag. Jag är ensam nu och det tycker jag inte om. Vill inte att min pojkvän ska åka ifrån mig så där. Jag behöver honom!!! Jag fallar så lätt utan honom.
Jaja, jag somnade vid två och vaknade panikslagen vid fem och visste knappt var jag var plus att det var kolsvart både ute och inne. Packade mina saker och begav mig med bussen hemåt mig. Promenerade lite och hälsade på både mormor o morfar och anna o patrik i deras nya lägenhet. mysigt. Det var ju denna dagens ljuspunkt.

Snälla låt mig vakna upp till en ljusare dag i morgon!!!

Jag sitter på en stol jag aldrig suttit förr, vid en datorn jag visserligen har använt men inte på detta skrivbord och i detta rum. Vad jag vill få fram är att min pojkvän äntligen har flyttat in i sin älskade lägenhet och det känns verkligen befriande. Inte för att han har flyttat utan för att det känns så kittlande nytt allting. Det har känts ganska påfrestande att leva två i min lilla etta särskilt när jag är så rastlös som jag är.

Vi har sprungit i trappor, packat upp, diskat, konstruerat ihop möbler och kört en massa släp två hela dagar nu och nu äntligen känns det som att vi har kommit på plats. Allt är upppackat, ljusen är tända och här är allmänt mysigt :)
Visst fattas här både det ena och det andra, men det kommer så småningom.

Det känns helt annorlunda att inte behöva vara hos mig så ofta. Jag känner mig verkligen fri.
Dock är allt fortfarande inte tipptopp men på den så kallade relationsfronten gör det det :) (Bortsett från att du åker till Norrland i moron bitti och lämnar mig här i nästan två veckor)

I morgon ska jag ett ärende på morgonen. Sedan hem här och göra vid mig, försöka plugga lite och koppla av. Senare på dagen ska jag traska de få stegen in mot staden och Zarah. Vi har en del att ordna med inför kvällens förhoppningsvis tipptopp kväll. Jag har blivit stressad av projektarbete nu o inser att jag måste försöka göra mycket på vår redovisning i veckan så att vi sedan kan öva nästa vecka.

Jag har ett stort beslut att fatta. Är det värt fyra timmar i veckan?
Det är ju definitivt det egentligen men så ska jag bara få verklighet i det och ta mig tiden, koppla av. För det kommer inte ge mig någonting om jag känner mig stressad av omgivningen.

Nu ska jag föna håret och krypa ner i den nya fina soffan intill dig och bara njuta.


Förresten så tänker jag mycket på gänget i Taizé! Jag kommer någongång!

Idag har varit en bra dag faktiskt. Skolan var väl som den brukar men lunchen på stan var mysig. Likaså godisätandet på svenskan. Och sedan har skoldagen mest bestått av skratt, skratt och en film vid namn Gilbert Grape.

Efter skolan körde sara in till stan o vi gick ut till Zarah och hennes Molly för att umgås med dessa två söta flickor. Vi gick sedan på stan och jag köpte en sjukt mysig tröja. Så fikade vi och mös. Sen kom mamma o min bror o hämtade mig och det bar av till sölvesborg för myskväll med kvällsöppet i butikerna, smakråd åt min bror, musikunderhållning, en till tröja köpt och en till min pojkvän och för den delen. Kvällen avslutade på en itliensk restaurang. Plus att jag kände värme i hjärtat när vi fick hjälpa en gammal som var i behov av lite stötning.
En riktigt härlig eftermiddag och kväll. Jag fick en enormt varm glädje i hjärtat av den familjestämning vi hade i kväll och när jag inser hur stora vi har blivit egentligen.

Sumerat, lätt den bästa dagen på hela veckan.
Nu ska jag borsta tänderna och så ska vi krypa ner i sängen och se råttatoj (eller hur tusan det stavas)

God natt <3<3<3

Jag jag måste inse jag med.
Inse att rätt mycket är fucked up just nu.
Att jag känner mig riktigt fucked up rent ut sagt.
I feel like shit.
Och vet du det roligaste?
Inget jag gör kan hjälpa det.
Inget du gör heller,
tror jag.

På begäran skriver jag nu lite kort.
Har haft en smärtfri redovisning, sara lilla :P
Ätit tacos i skolan, gott.
Har jävligt ont i magen, mindre kul

Mindre roligt o sånt kul

Men jag tänker så i alla fall. Vad kan jag tyvärr inte berätta. Jag vet inte om jag gör rätt egentligen. Om jag är schysst. Om DU är schysst? Jag vet att jag kan vara så mycket bättre om det bara hade känts bättre.

SItter på tåget mellan Stockholm och Hässleholm nu. Vi är i Alvesta nu så det är inte så långt kvar innan vi ska hoppa av och byta tåg. Skönt. Det har varit en dryg tågresa även om den har gått relativt fort. Men jag vill hem nu. Lägga mig i min säng och sova. Fast i morgon bitti vill jag inte vakna för jag vill verkligen inte vakna till att veta att jag har religionsprov. Får sån ångest bara av att tänka på det. Åhhh klarar inte av prov nu för tiden. Vi får se hur det blir i morgon.

Vi får se hur det blir hela veckan. Känner mig inte alls på topp och har dessutom varit jätteförkyld i helgen. Det är mycket tankar som snurrar runt, djupt ner. Djupa saker, allvarliga saker egentligen. Ta inte livet för allvarligt, men det är inte så lätt att låta bli ibland.

Inte sitta här. Istället borde jag packa, duscha, plugga och kanske till och med gå och lägga mig. Men trots allt så sitter jag här, just för att det är ganska avkopplande.

Har haft en mysig eftermiddag med mina Saror och en skön kväll hos Kristian.
Det är konstigt vad små saker kan få mig att uppskatta livet mitt i allt elände. Hur jag för en stund kopplar bort alla krav och bara tänker på hur lyckligt lottad jag egentligen är.

Om jag är realistisk så kommer jag inte orka packa i kväll så då slutar jag oroa mig för det, får ta det i morgon istället någongång mellan fältstudier och avresa. Plugga kommer jag få ro till tidigast när jag kommit iväg och att tvätta håret är det inte heller tal om i kväll. Så vad som återstår är en skön snabbdusch och kanske krypa ner i sängen för att läsa lite ur min bra bok.

SOV GOTT

Brukar kort och gott kallas torsdag. Och så vitt jag vet är det en tämligen vanlig onsdag, vad nu vanlig betyder.
Jag är och har varit på Nosabyskolan i deras Lilla gruppen. En resusrsklass för ungomar med olika svårigheter. Det är sannerligen en lite ovan situation jag har satt mig i. Det är inte ofta jag jobbar med stödiga och bråkiga killar i åk 9. Men tro det eller ej, det är enormt intressant. Jag är med om så mycket varje timme och hela tiden lär jag mig hur jag ska tolka och agera jämtemot dem. Jag tror knappt jag hade orkat med sju veckors praktik där men denna perioden är jag tacksam för.

Jag tror jag är tacksam för att jag tog detta valet i måndags. Jag valde bland två(tre) jobbiga alternativ och tog det som var minst jobbigast och mest normalt. För tillfället hjälpte det tror jag, men i längden skjöt jag upp det som var mer jobbigt.

Men då får jag ta det jobbiga någon annan gång,
i morgon åker jag i alla fall till Stockholm för att spendera helgen där med Anna, det behöver vi tror jag!

Nu ska jag äta o åka tillbaka till Lilla gruppen.

Jag kom på att jag lever väligt tajt egentligen. Att jag har en rätt så väldigt dålig inkomst (typ ingentng alls) i förhållande till mina utgifter. Att få ihop till hyran går ju ihop sig varje månad i alla fall. O det är ju bra, men sedan var tredje månad då alla räkningar kommer, då blir det snålt som tusan. Då har jag räkningar högre än min inkomst. Då blir ekvationen ganska omöjlig att få ihop. OM jag inte jobbar minst typ 30 timmar i månaden, vilket jag för tillfället verkligen inte gör. Förra månaden jobbade jag 6 timmar :P Men var finns tiden? Hur ska jag hinna jobba? Då hinner jag ju inte träffa min pojkvän. Och i veckorna, jag slutar halv fyra de flesta dagar i veckan o då har kvällsskiften redan börjat på jobbet plus att jag är väldigt trött och har allt skolarbete att göras. Så hur ska jag ha tid och ork att jobba? Särskilt när jag inte känner att jobbet ger mig någonting. Jag utvecklas inte alls längre, jag är färdig där. Jag behöver något nytt, något som jag kan glädjas åt. FÖRÄNDRING

Ge mig ett roligt och utvecklande jobb, NU tack!!!

Jag är "ledig" i morgon. Från jobb, fältstuder, skola och annat sådant tvingat. Men hur är man ledig egentligen? Jag är inte ledig för det. Jag har massor att göra här hemma, måste tvätta, dammsuga, damma och diska. Jag har skolarbete och inte minst ett stort projektarbete att tänka på.(som jag har glömt i skolan...) Men frihet betyder nog det som jag vill göra och där i ligger att träffa mina vänner. Så det ska jag i alla fall göra i morgon. Träffa två stycken nära vänner till och med. Det längtar jag till.

Sen hade jag hoppats på att mitt bredband ska komma tillbaka från lagningen snart så att jag slipper sno Rogers så länge till.
Annars har jag jobbat till halv tio i dag, var sjukt trött på jobbet idag. Men nu är jag riktigt pigg igen, undra om det kan bero på att det är som att ta en sömntablett så fort man kommer in på jobbet eller om det beror på att jag fick i mig lite energi genom sjukt goda chips som min pojkvän köpt?

Jag har kommit fram till en sak jag ska göra i mitt liv. Jag ska skriva en roman om mitt liv. Om min ungdom. Jag ska skriva allt, skriva precis allt jag känt och gått igenom. Jag ska berätta direkt ur hjärtat och skriva om det som ingen vet. Det kommer nog vara väldigt svårt. Svårt att veta hur jag ska skriva men det svåraste kommer abslout vara att behöva berätta sanningen för alla som står mig nära. Hur ska jag klara av det?
Det ska gå och det är just därför jag behöver lite mer distans innan jag kan sätta mig ner och berätta om precis allt. Jag vill uppleva lite mer om livet först.

Jag tycker om mina vänner väldigt mycket, det blev jag påmind om än en gång nu i kväll, genom några varma ord från mina så omtycka vänner! Jag är väldigt lyckligt lottad, det finns många som aldrig har haft sånna vänner som jag har. Många som aldrig har fått uppleva den gemenskap och kärlek det innebär att kunna dela så mycket med vänner som bryr sig om just dig.

Nej, nu ska jag krypa ner bredvid min pojkän i min härliga säng,
sov gott vänner.
Er Lina

Och jag är KLAR med pdl. Trodde jag knappast igår och i förrgår. Så mycket jag har gråtit och våndats över detta skit arbetet, men nu är det i alla fall ivägskickat.

Och kanske, kanske kan jag börja vara lite trevlig och social igen. Jag vet inte vad det är med mig, men jag har tappat allt charm, all social glädje på sista tiden. Kanske är det på grund av att jag känner mig stressad hela tiden?

Nu ska jag i alla fall vila och vänta på min pojkvän som någongång ska bli klar med sin mamma. Sen ska vi äta på Rosegarden i kväll.

Denna helgen kommer bli mycket tråkig och mycket jobbig. Börjar jobba sju i morgon bitti. Jobbar till fyra. Ska sen på fältstudier mellan kl 18 och 21. Hem, umgås lite. Upp, börja jobba kl 13 och sluta 21.30. Tur att jag är ledig på måndag i alla fall.

Nej nu ska jag skaffa mig lite positivitet!


Sånt här blir man glad av, jag är barnvakt åka Zarahs söta Molly!

Råkar vara ett väldigt känslosamt program som berör mig mycket. Som en liten räddning, en avkoppling på en sjukt påfrestande dag.
- Mot alla odds!!!!!!!!!!!! Så ska det vara.

Hata hata hata skolan nu för tiden. Det är ju så att man ska behöva krevera över allt. Det är alldeles för mycket och helt sjuka arbeten. Jag orkar inte, nej jag skiter faktiskt i det. Det får bli som det blir.
Sen att folk som ska stå en nära är rent av elaka, det påverkar det också.

Mår inte alls bra heller, har ont i huvudet och magen. Får se hur det blir med skolan i morgon.

Igår kunde alla som fick länken läsa om en tjej som hade skrivit att hon var väldigt illa däran i cencer och skulle sluta andas kl 20.00 i kväll. Orden berörde många till gråt och även många till eftertänksamhet över sanningenlighet. I Sverige är dödshjälp förbjuden. I kväll när jag skulle gå in och kolla om det var någon som hade skrivit nu efter kl 20.00. Och då stod det "page not found". Blogg.se hade alltså stängt ner sidan.
Vad betyder det? Lite läskigt kan jag inte låta mig att tycka.

Någon gång om några timmar ska jag sova lite.
hejdå

Nu hann det gå lång tid sedan jag skrev sist. Jag som har som mål att vara lika duktig som Sara o skriva varje dag... Ja jag lyckas ju inte så bra.
Helgen har varit bra, gårdagen var jätte mysig med massa köp på ikea.
Dagen idag var sjukt seg, mest en massa väntande men så till slut fick vi ta vårt klasskort och kunde äntligen bege oss hem. Åkte hem till farmor o farfar och drack gott te med honung. Sedan skulle jag och farfar på möte hos något som heter Acta, förstod inte allt för mycket men det ska väl bli bra.
Så bar det av hemåt och jag var tvungen att slänga skräp, flaskor och massviss med tidningar. Men nu ser här lite bättre ut och efter gårdagens tvingade dammsugning (efter att jag slagit i sönder glas) så är här även rent.
Det är väldigt ovant att ha ett så enormt stort soffbord, om än på lån. För snart ska det in i min pojkväns lägenhet som kommer att bli så fin!
Jag orkar inte göra något på alla skit arbeten vi har. Orkar bara inte. Får väl ta tag i det i morgon.
Nu ska jag snart se csi och sen plugga lite engelskaglosor.
Hörs förhoppningsvis i morgon ;)
Sov sött vänner