Fruset hjärta

Det kommer som en blixt från klar himmel, poff, så är ångesten där och långsamt äter upp mig inombords. Jag kan känna det tydligt nu, det kommer utan någon speciell anledning. Innan trodde jag ofta att det var jag själv som på något sätt tiggade igång de obehagliga känslorna. Men det har jag fått bevisat att så är inte fallet. Dock, vi ska inte ge upp hoppet för nu är det snart över, allt det jobbiga i skolan...men samtidigt, vad händer sen? Hur ska jag klara mig ute i vuxenlivet? Jag vet inte ens om jag ska jobba eller ej, fortsätta behandlingen eller om jag ska vara sjukskriven. Det är tunga frågor och jag kan inte svara på dem idag för jag vet inte det sanna svaret. Finns det något sådant?

Jag blir mer sårbar på kvällen, det vet jag och därför borde jag inte skriva här då för det finns risk för deprimerande inlägg, men så samtisdigt, detta är mitt liv och så lever jag nu, varför dölja sanningen längre?

Dagen idag har för övrigt varit bra, fick lite gjort på mitt engelskaarbete i förmiddags. Sedan kom Anna och hämtade mig och vi hade en mysig eftermiddag på stan och jag köpte en finfin tröja. Ikväll var det bio som lockade mest och nu har klockan blivit allt för mycket för mig. Jag kommer nog inte kunna somna tror jag, inte nu när jag har kommit så långt ifrån min dygnsrytm.

The kingdom of God...TAIZÉ!!!

God natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback