funderingar
Ganska ofta funderar jag över det här med bloggande hit och dit. Visst tycker jag egentligen att det är ganska kul, kul att läsa vad som händer i andras liv och kul att få dela med mig av mitt eget. Nästan varje gång jag läser någon annans blogg så tänker jag på något jag själv skulle vilja berätta. Många gånger formulerar jag meningar i huvudet mest ifall jag skulle få för mig att skriva.
Egentligen tror jag inte det handlar så mycket om det här med social media som ändå bloggen har blivit utan mer om en önskan och en liten tro på att jag vill dokumentera så mycket som möjligt för mig själv för att ha så mycket som möjligt att se tillbaka på.
Men nu tror jag att jag ska ta tag i det där, som ett litet nyårslöfte, att börja skriva lite dagbok om vad som händer i mitt liv. För jag tycker ju egentligen att det är jätteroligt att skriva, jag är bara lite lat.
Jag köpte mig en egen laptop nu i dagarna som jag ska hämta i morgon så nu kan jag sitta i mina egna tankar utan att behöva känna att någon annan (läs roger) vill ha tillgång till datorn. Jag skyller ofta på att det tar så lång tid att skriva, och visst tar det kanske en kvart av min kväll men jämfört med hur många minuter jag ändå spenderar här på att läsa vad andra skriver eller se på något uselt tv-program så är det egentligen en obetydligt liten tid.
Sanningen är att jag är lite nervös inför mitt liv. Är lite skraj över hur min vår kommer att arta sig.
Kommer jag få tillräckligt med jobb? Hur kommer det gå med högskolestudierna jag ska påbörja (de som dessutom ska hållas via detta komplexa internet systemet)? Kommer jag/vi ha råd och tid att göra de där resorna som jag verkligen vill? Kommer jag slutligen hinna hitta mig ett fast jobb? Skulle vi, om läge ges, ha möjlighet att köpa ett hus? Eller kommer roger åka på utlandstjänst och hur kommer det i så fall bli? Hur läskigt glad kommer jag bli över Saras bebis, kommer jag att äta upp den eller?
Barn, jobb, högskola....åhh Gud ibland önskar jag att du skapat mig till en lite mindre tänkande människa.
Om ett par dagar stundar ett nytt år. (och för att inte tala om mitt livs hittills mest seriösa nyårsfest;)
Nytt år, nya möjligheter och ja - om jag forsätter att ta lika stora kliv framåt som jag efter mina förutsättningar har tagit detta året så kommer jag sluta som minst statsminister innan jag fyller 30. Så visst kan jag inte annat än känna tacksamhet och stolthet över att jag har kommit hit jag är idag!
Tack för detta år och mer än välkommen är du 2010!!!
Egentligen tror jag inte det handlar så mycket om det här med social media som ändå bloggen har blivit utan mer om en önskan och en liten tro på att jag vill dokumentera så mycket som möjligt för mig själv för att ha så mycket som möjligt att se tillbaka på.
Men nu tror jag att jag ska ta tag i det där, som ett litet nyårslöfte, att börja skriva lite dagbok om vad som händer i mitt liv. För jag tycker ju egentligen att det är jätteroligt att skriva, jag är bara lite lat.
Jag köpte mig en egen laptop nu i dagarna som jag ska hämta i morgon så nu kan jag sitta i mina egna tankar utan att behöva känna att någon annan (läs roger) vill ha tillgång till datorn. Jag skyller ofta på att det tar så lång tid att skriva, och visst tar det kanske en kvart av min kväll men jämfört med hur många minuter jag ändå spenderar här på att läsa vad andra skriver eller se på något uselt tv-program så är det egentligen en obetydligt liten tid.
Sanningen är att jag är lite nervös inför mitt liv. Är lite skraj över hur min vår kommer att arta sig.
Kommer jag få tillräckligt med jobb? Hur kommer det gå med högskolestudierna jag ska påbörja (de som dessutom ska hållas via detta komplexa internet systemet)? Kommer jag/vi ha råd och tid att göra de där resorna som jag verkligen vill? Kommer jag slutligen hinna hitta mig ett fast jobb? Skulle vi, om läge ges, ha möjlighet att köpa ett hus? Eller kommer roger åka på utlandstjänst och hur kommer det i så fall bli? Hur läskigt glad kommer jag bli över Saras bebis, kommer jag att äta upp den eller?
Barn, jobb, högskola....åhh Gud ibland önskar jag att du skapat mig till en lite mindre tänkande människa.
Om ett par dagar stundar ett nytt år. (och för att inte tala om mitt livs hittills mest seriösa nyårsfest;)
Nytt år, nya möjligheter och ja - om jag forsätter att ta lika stora kliv framåt som jag efter mina förutsättningar har tagit detta året så kommer jag sluta som minst statsminister innan jag fyller 30. Så visst kan jag inte annat än känna tacksamhet och stolthet över att jag har kommit hit jag är idag!
Tack för detta år och mer än välkommen är du 2010!!!
Kommentarer
Trackback